Mediernas undermåliga och partiska rapporteringar efter den 20 mars 2003 och här ingår vårt eget public service, eggade hela tiden på Saddam Hussein och krigsmotståndarnas läger. Med följd att oskyldiga människoliv, helt i onödan, raderades ut.
George W. Bushs nödtvungna Irakkrig blev trots motståndet, en framgång. Vilket vårt public service helt och hållet undanhöll.
Det var Barack Obamas huvudlösa trupptillbakadragande från Irak som med avgörande stor hjälp från våra ohederliga medier som skapade problemet IS och Europas flykting-kris. Som på bedrägliga och falska grunder sannolikt avgjorde Barack Obamas presidentvalvinst. Problemet IS och Europas flyktingkris skapades alltså av Barack Obama. De USA-fientliga svenskarna fick tack vare MSM & vårt public service ohederliga verksamhet som de ville. Precis exakt, som de ville.
IS fasansfulla avrättningar av oskyldiga, de förskräckliga dödstalen och skövlingarna av historiska monument var alltså ett direkt resultat av våra ohederliga mediers partiska verksamhet, som vårt eget public service i väsentlig betydande mening är ansvarig för.
Om USA och vi européer istället för hån och skadeglädje över president Bushs mödor slutit upp bakom USA:s strävanden, då hade vi inte haft något problem med vare sig IS eller flyktingkris. Här fanns faktiskt, serverat på ett silverfat, en historisk chans till till en blomstrande värld. - En möjlighet som vårt public service av partiska skäl undanhöll oss medborgare kännedom om.
I den händelse du tror att George W. Bush, Dick Cheney och Tony Blair ljög om skälet till att invadera Irak, - att dom i själva verket ville tjäna pengar på att sno olja, då är den här fakta baserade redogörelsen bortkastad tid för dig, du är då helt enkelt inte förmögen nog att se sanningen, tror jag.
♦♦♦
Texten är från min bok som skrevs år 2013
Redigerad / kompletterad 2023-03-19
Utskrift - 14 sidor i PDF format
Sanningen, om vad som i själva verket ägde rum efter attacken den 11 september 2001 och fram till mars 2003 då USA med allierade invaderade Irak, det är vad dessa tolv sidor handlar om.
USA:s militära ingripande mot Iraks diktator Saddam Hussein var utomordentligt framgångsrikt. Det var kraftfullt, snabbt och effektivt. George W. Bushs hantering av problemet var både omdömesfullt, rakryggat och tacknämligt. Tre veckor efter krigets inledning då hade Saddam Husseins regim störtats och huvudstaden Bagdad intagits. En Irakisk domstol dömde honom till döden och den 30 december 2006 avrättade irakierna honom genom hängning.
(Efter segern i Irak byggde Bush upp landet igen och införde demokrati. Hur detta gick till och vad som därefter hände, redogörs i min 6-sidiga faktabaserade separata redogörelse benämnd; ”Problemet IS skapades av Obama”).
I mars 2003 då fanns det i hederlighetens namn icke något annat val än att invadera Irak. Trots det så målade en i stort sett enig svensk media kår upp upp den missledande bilden att USA och dess allierade invaderade Irak utan att ha fått erforderligt godkännandemandat från FN (något man för övrigt inte heller hade under Gulfkriget).
Sveriges public service misstänkliggjorde USA:s nobla intentioner. Detta genom att ideligen utelämna en lång rad väsentliga och avgörande uppgifter som var till stöd för USA:s och Bushadministrationens tacknämliga agerande. George W. Bushs bok ”Decision Points” avslöjar flera tänkvärda uppgifter kring Irakkriget.
The New York Times hade på sin första sida och i återkommande reportage klargjort att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen som han skulle ge till terrorister. En berättelse i synnerhet, skriven av Judith Miller på The New York Times, hjälpte till att övertyga den amerikanska allmänheten om att Irak hade massförstörelsevapen. Uppgifterna backades upp av utrikesminister Colin Powell.
Bill Clinton klargjorde redan under sin presidenttid att Irak var USA:s i särklass största utrikespolitiska hot. 1998 lät därför president Clinton instifta lagen ”The Iraqi Liberation Act” som slog fast att USA ska inrikta sina krafter på ett regimskifte i Irak, att det var USA:s presidents skyldighet att arbeta för att få bort Saddam Hussein från makten, och, upprätta en demokrati i Irak.
(Den 2 augusti 1990 invaderade Irak Kuwait vilket ledde till ett fullskaligt krig [Gulfkriget] mellan Irak och allierade trupper som under president Bush den äldre (George H.W. Bush) leddes av USA. När irakierna besegrats, då kunde resterna av den irakiska armén inte gömma sig eftersom det var bara öken överallt. Den enda vägen hem var den så kallade ”Highway of Death”. De allierade kunde då ha förstört allt som fanns kvar av den irakiska armén. Men det verkställdes aldrig därför saudi-erna ville inte det. Det här misstaget, detta fatala misstag, ledde till ett nytt krig).
Saddam Hussein hade då han avsattes hunnit med att bli ansvarig för att ca 1–3 MILJONER oskyldiga människoliv släckts. Det exakta antalet är svårt att uppskatta, därför osäkert. Det betyder i vart fall hur man än räknar, att Saddam orsakade fler dödsfall varje år, än vad hela det 8,5 år långa Irakkriget kom att orsaka - Do The Math2..
Dödandet skedde bland annat genom att Saddam startade angreppskrig mot andra länder.1988-04-16 släppte Saddam Hussein ut senap, sarin och VX gas som dödade ca
5 000 civila i staden Halabja Irak. Tusentals fler dog något senare från efterverkningarna av gifterna. Saddam genomförde ytterligare ett 20-tal kemiska attacker mot kurderna vilket resulterade i minst 50 000 dödsfall eller kanske rent av tre gånger så många. Därutöver tillkommer de tiotusentals iranier Saddam dödade med giftgas.
500 000 - 1 000 000 människoliv släcktes då Saddam Hussein invaderade Iran. Saddam betalade frekvent skottpengar till såna som var anhöriga till självmordsbombare i Israel.
Saddams beryktade fängelser hade speciellt inrättade förhörscentraler där man år efter år systematiskt utförde tortyr och avrättningar på sina landsmän som misstrodde honom. Saddams regim kunde sticka ut ögonen på barn för att tvinga fram hemligheter från deras föräldrar eller far- och morföräldrar. Den kunde krossa alla ben i fötterna på en tvåårig flicka för att tvinga mamman att berätta var pappan befann sig. Ledarens lakejer kunde hålla en baby, som behövde ammas, på armlängds avstånd från mamman, tills det lilla barnet hade dött eller tvingat modern att informera om det som regimen ville veta. I Saddams rike kunde man bränna bort en människas ben och armar för att tvinga fram bekännelser. Elektroder placerades på känsliga delar av de misstänktas kroppar, bland annat genitalierna, för att el-chocka offren. Detta var landet där en människa som fällt en kritisk kommentar om presidentens sätt att klä sig kunde få tungan utsliten. Kvinnliga fångar utsattes för systematisk våldtäkt – specialiteten var att göra så inför kvinnans man eller flickans föräldrar för att underlätta förhören. Man pressade in glödheta metallstavar i fångens anus. Bödlarna tog livet av folk genom att förgifta dem med thalium, vilket ansågs vara ett särskilt smärtsamt sätt att döda dem på. De kunde, bokstavligt talat, hugga huvudet av en kvinna inför hennes barn framför huset där hon bodde, för att de misstänkte att hennes man hade kritiska synpunkter på regimen. Saddams soldater dödade tiotusentals kurder i många byar genom att bomba dem med kemiska ämnen. De nyttjade iranska krigsfångar för att på deras kroppar experimentera med kemiska och biologiska vapen. De som skulle plågas på ett extra djävulskt sätt kunde långsamt sänkas ner i bad med frätande syra tills de bränts sönder; den metoden ansåg diktatorn själv vara speciellt tilltalande. Man räknade med att det under tjugo år försvann mer än tvåhundra-tusen människor i Saddams tortyr-, läger- och fängelsesystem för att aldrig mer höras av. Den här sammanfattningen är inte gjord efter Amerikas och Englands befrielse av Irak, när fasorna kunnat undersökas mer i detalj på brottsplatserna. Den återfinns på en sida i Kenneth M Pollacks bok The Threatening Storm (2002), en volym som domineras av analyser om varför en invasion av Irak blev nödvändig, eftersom alternativen var så mycket sämre. Ett krig var motiverat, menade Pollack, för att rädda världen från ännu mer omfattande vidrigheter.
De här uppgifterna hade i all väsentlighet gjort krigsmotståndarnas demagogi omöjlig. Den efterföljande politiska debatten hade i vart fall sett väsentligt annorlunda ut om SVT:s tittare informerats om det här. Men SVT valde att undanhålla sina tittare all denna information. På detta sätt har de ansvariga reportrarna, journalisterna och redaktörerna på SVT gjort sig skyldiga till grovt tjänstefel. Jag ser ingen annan tolkning.
2Do The Math - Facit; Mars 19, 2003 - dec 2011
Totalt antal döda under Saddam (1979-2003) = 24 år : 3 milj : 24 år = 125 000 döda /år.
Totalt antal döda under Saddam (1979-2003) = 24 år : 1 milj : 24 år = 42 000 döda /år.
Totalt antal döda under Irakkriget (2003-2011) = 104 605 : 8,5 år = 12 306 döda/år.
Rolf Ekéus - en svensk diplomat och ambassadör som under flera år arbetat med ned-rustningsfrågor. 1991-1997 var Ekéus chef för UNSCOM (FN:s specialkommission för Iraks nedrustning).
Sommaren 2003 fastslog Ekéus att Iraks möjligheter om att längre fram producera mass-förstörelse vapen hade varit tillräckligt alarmerande för att rättfärdiga USA:s och Storbritanniens militära ingripande. I en artikel i Washington Post (27/6 2003) påpekar Ekéus att Saddams fascination över sådana vapensystem främst handlade om makt-balansen med Iran, som är ett mycket större land än Irak. Samtidigt visste Saddam att ett antal av hans mest förödande laddningar, inte minst på det kemiska området, stegvis men snabbt förstördes efter några veckors lagring. Det viktigaste var därför att ha tillräckliga kunskaper och vapenprogram för att kunna producera just den typen av vapen inför ett hotande krig mot en mer primitivt utrustad fiende som Iran – eller som stöd till terrorister för massangrepp mot civilbefolkningen i ett fientligt land. Ekéus ansåg därför att det hade varit ansvarslöst av USA/England att inte ingripa militärt. En sådan passivitet kunde längre fram ha utlöst en regional kapplöpning kring Persiska viken för att skaffa de vidrigaste rustningarna, däribland atombomber. Det skulle ha destabiliserat hela området, hotat världens oljeförsörjning, gett terrorister tillgång till långt farligare mordmetoder än hittills och saboterat varje möjlighet till fred mellan israeler och palestinier. Under 1980- och 90-talen producerade Saddam Hussein tusentals ton av kemiska och biologiska laddningar, vilket tidigare FN-inspektörer utförligt har redovisat. De vapnen kom Saddam att nyttja, förneka, gömma och kanske till slut delvis exportera och/eller tillfälligt förstöra.
Samtliga underrättelsetjänster/ byråer i hela världen av rang/betydelse sa samstämmigt: Saddam had WMD in his arsenal and the capacity to produce more. (Saddam hade massförstörelsevapen i sin arsenal och kapacitet att framställa än mer) Exempel på detta var John Howard Australien, Jose Maria Aznar Spanien, Junichiro Koizumi från Japan, Jan Peter Balkenende från Nederländerna, Anders Fogh Rasmussen Danmark, Alexander Kwasniewski från Polen med flera.
Inget FN medlemsland hade uppgifter som pekade åt något annat håll. T.o.m. USAs mot-ståndare Tyskland och Frankrike trodde att Saddam ljög för öppen hals. Att Saddam var ett akut och allvarligt hot mot den civiliserade världen var alla således helt överens om.
George W. Bush igen:
.… Irak var ett alvarligt hot som växte dag för dag … vi kan inte tillåta att massförstörelsevapen kommer i terroristernas händer. Jag kommer inte tillåta att det händer.
.. Diktatorn avslog varje resolutions tillfälle. Den enda logiska slutsatsen var att han hade något som han dolde, något så viktigt att han var villig att gå i krig för det.
... Om Saddam inte har WMD, frågade jag mig själv, varför i hela fridens namn var han då villig att gå in i ett krig som han med all säkerhet skulle förlora?
Den dåvarande demokratiske senatorn Chuck Hagel från Nebraska som senare kom att tjänstgöra som försvarsminister i Obamaadministrationen klargjorde:
... Risken med att inte göra någonting är alldeles för hög. Vi är valda för att lösa problem, inte bara debattera dem.
Ett enigt FN (15-0) röstade för resolution 1441. FN:s medlemsstater klargjorde därmed att om inte Saddam Hussein uppfyllde de i resolution 1441 statuerade kraven då kunde Irak invaderas. Här ingick således även Ryssland, Kina och Syrien. FN:s medgivande var egentligen inte på något sätt vare sig erforderligt eller nödvändigt som SVT:s utmålade bild gjorde gällande. När den demokratiske presidenten Bill Clinton året 1999 tillsammans med NATO invaderade Srebrenica och tog bort Slobodan Milosevic, då var det ingen
som gnällde.
Irak var en betydande stor handelspartner till Frankrike varför ett krig för Frankrikes del skulle ge extra negativa betydande ekonomiska verkningar. Tysklands förbundskansler Gerhard Schröder och Frankrikes president Jacques Chirac som bägge röstat ja till FN:s resolution 1441 insåg plötsligt allvaret varför de fem över tolv började få kalla fötter. Utan någon större framgång försökte de få andra Europeiska länder att också dra sig ur den redan avgjorda, nödvändiga och kostsamma överenskommelsen som resolution 1441 innebar. Och detta genom att i mediernas partiska strålkastarljus frambära en samling lumpna, propagandistiskt efterkonstruerade, missvisande och vilseledande argument för att på så sätt kunna smita undan det genom resolution 1441 redan avlagda löftet att vara delaktig i en invasion av Irak, som nu synbarligen kom att bli förestående.
Tony Blair framhöll att insatserna med detta nu blivit avsevärt högre. 2003-02-19 skrev Blair i ett brev till Bush; Det är uppenbart för mig att Frankrike vill göra den här frågan till ett avgörande test dvs. Är Europa Amerikas partner eller konkurrent? Blair påminde Bush att de hade stöd från en mycket stark koalition inklusive Spanien, Italien, Danmark, Nederländerna, Portugal och resten av östra Europa. I en nyligen genomförd NATO omröstning hade 15 medlemsländer röstat för ett intåg in i Irak. Det var bara Belgien och Luxemburg som tillsammans med Frankrike och Tyskland som röstade emot.
(Källa: ”Decision Points”).
Blair och Bush kom överens om att de skulle försöka få ytterligare en resolution godkänd. Det bästa sättet att få ytterligare en resolution godkänd av FN:s medlemsländer var att redovisa de bevis man förfogade över mot Saddam. Bush; Colin Powell fick uppdraget att inför FN lämna rapport om hur problemet Irak såg ut samt visa upp bevisen mot Saddam. Redogörelsen som Colin höll i FN var uttömmande, vältalig och övertygande. Många av de påståenden som Colin Powell förde fram kom långt senare att visa sig vara felaktiga men vid tiden för Colins redogörelse i FN så reflekterade redovisningen de underrättelse-uppgifter som USA och övriga länder hade vid handen.
Exempel på Colin Powels underlag vid sitt tal i FN
Efter Colin Powells tal gick Jacques Chirac fram till George W Bush och sa: ”Vi är alla moraliska män men i detta fall ser vi annorlunda på moral”. Bush berättar i sin bok att han svarade honom artigt medan han själv tänkte: ”Om en diktator som mördar och torterar sitt eget folk inte är omoralisk, vem är då omoralisk?”
Portugals premiärminister José Barrosso sa i sitt tal till de Europeiska ledarna: ”Vi står inför valet av Amerika eller Irak, och vi är på väg att välja Irak?”
Tre dagar senare klev Chirac framför TV-kamerorna och sa ”Ingenting idag rättfärdigar krig.” Bakom uttalandet stod Jacques Chirac, Gerhard Schröder och Vladimir Putin. Alla tre av dem satt i FN:s säkerhetsråd. Oddsen för att en andra resolution skulle godkännas såg därmed dyster ut.Påtryckningen skulle ske med hjälp av Spaniens premiärminister José Maria Aznar. Och om de fick ihop tillräckligt med ja-röster borde de kunna övertala Frankrike och Ryssland att avstå från att rösta istället för att lämna in sitt veto. Om det inte skulle fungera så skulle de dra tillbaka resolutionen med följd att det då skulle stå klart att de hade blockerat den slutliga diplomatiska ansträngningen.
Den andra resolutionen som 2003-02-24 lades fram i FN kom att riskera mycket stor skada på Tony Blairs regering. Falanger från det brittiska Labour Party hade revolterat mot Tony Blairs agerande och risken att hela den brittiska regeringen skulle falla samman kom i början av mars månad att bli överhängande.
George W. Bush ringde upp Tony Blair och utryckte sin oro. Bush sa till Tony att han borde hoppa av koalitionen för att istället rädda sin egen regering. Tony svarade; ”Jag sa att jag är med dig.” Bush pressade återigen fram sin poäng till Blair varpå Blair svarade; ”I understand that, and thats good for you to say he replied. I absolutly beleive in this. I will take it up to the very last.” (Jag förstår det och det är okej att du säger det, jag är dock helt övertygad om att det här är det rätta beslutet. Jag kommer aldrig någonsin vika från det här ställningstagandet). George W. Bush: ”I heard an echo of Winston Churchill in my friend’s voice. It was a moment of courage that will stay with me forever.” (Jag hörde ett eko av Winston Churchill i min väns röst. Det var ett ögonblick av mod som kommer att stanna hos mig för alltid).
”Bush-doktrinen” innebär att USA har rätt att angripa sin fiende preventivt. Detta i syfte att förhindra att något liknande 9/11 aldrig skall inträffa igen. Det skulle vara för sent att angripa ett fiendeland efter det att en kärnvapenattack ägt rum.
’Thomas Eks tolkning’
Så återigen, i handling och i likhet med andra världskriget åskådliggjorde USA och Storbritannien att de till en medveten kostnad av tusentals egna soldaters liv återigen stod beredda att skydda västvärldens demokratiska fri- och rättigheter. Vårt public service djupt rotade intagna doktrin, - Låt USA skydda oss från tyranni och annan ondska, - det är i grund och botten ändå USA som är elak och dum, - kunde därmed återigen tas i bruk.
Sveriges, Tysklands och Frankrikes ryggradslösa kännetecken blev naturligtvis därmed synliggjord. En störtflod av ofattbart svekfulla och skamfulla undanflykter understöddes därför hela tiden av vårt public service.Sveriges uppträdande strax före, under och efter andra världskriget var i all väsentlighet identiskt.
Hade folk förhållit sig neutrala gentemot Hitler skulle Hitler vunnit.Hade man varit neutral mot Stalin hade Stalin vunnit.
‘Margaret Thatcher’
Do I forget the lessons of 9/11 and take the word of a madman, or do I take action to defend our country? Faced with that choice, I will defend America, every time.
‘George W. Bush’
Om Europa efter 9/11 hade varit eniga om att motarbeta terroristerna, då hade terrorism inte på långa vägar när varit ett så allvarligt samhällsproblem som det
kom att bli.
‘Thomas Ek’
2006 kom det trovärdiga rapporter som motsade de tidigare rapporterna om att Saddam Hussein hade kärnvapen/atombomber dvs. WMD ”Weapons of mass destruction”. Man fann att anläggningarna för att framställa kärnvapnen i det närmaste var helt klara för att produktionen skulle kunna påbörjas vilka ca 2 år senare skulle ha levererat helt färdiga atombomber. Men några färdigtillverkade atombomber som var klara att användas hittade man alltså inte. Den uppgiften/ bedömningen/ slutsatsen visade sig vara felaktig. Några bevis om att Saddam Hussein inte förfogade över kärnvapen/atombomber har å andra sidan inte hittats trots att Dick Cheney efterlyst bevis härom. Uppfattningen om att Saddam Hussein hade tillgång till kemiska/biologiska massförstörelsevapen, vilka som regel är en färskvara var naturligtvis, tydligtvis, korrekt. Kemiska/bioogiska massför-störelsevapen kom emellertid inte att definieras som massförstörelsevapen.
I syfte att framstå som tuff, stark och handlingskraftig aspirerade Saddam Hussein gissningsvis på att utöver alla i hans egen armé så skulle alla i hela världen tro att han redan förfogade över dessa vapen. I så motto hade Saddam följaktligen inte bara lurat sin egen armé, han hade då lurat hela ”världssamfundet”. Om Irak invasionen uteblivit, då skulle Saddam Hussein sedan flera år tillbaka förfogat över kärnvapen. Att dessa kärn-vapen bara skulle stå och samla damm det kan det rimligen inte finnas någon nykter person som skulle kunna tro. Eller?
Ovanpå detta tog USA även bort svarthandelns huvudleverantörer för atom/kärnvapen materiel som hittades i Pakistan. (Vice president Dick Cheney 2013-10-28 i en intervju av Bill O’Reilly).
Den brittiska grundligt utförda och synnerligen kritiska Irakkrigsundersökningsrapporten - Chilcotutredningen (The Iraq Inquiry Report) som tog 7,5 år att genomföra och består av
6 147 sidor, den bokför en mångfacetterad mycket noggrann avräkning. Den visar att det fanns oriktiga uppgifter, som CIA hade berättat för Colin Powell, som Colin Powell i sin tur därefter relaterade till i sitt tal i FN, vilket han skämdes för senare.
Inspektioner visade icke desto mindre att Saddam hade missilfabriker som tillverkade långdistansmissiler som var förbjudna, som inte var tillåtna enligt nedrustningsklau-sulerna. Tillverkningen ifråga fortsatte även efter mars 2003. (Den namnkunnige journalisten Kenneth Timmerman lägger i sin bok; “And the Rest is History: Tales of Hostages, Arms Dealers, Dirty Tricks and Spies” ut historian).
Chilcotutredningen fastslog också klart och tydligt (11:00 – 11:25 in på videon), att Saddam skulle ha återupptagit sin tidigare utveckling av kärnvapen och kemiska vapen.
Den mänskliga kostnaden med att ha låtit Saddam sitta kvar skulle med detta naturligtvis varit mångfalt högre idag.
År 2007 sålde den nya irakiska regeringen tusen ton uran till Kanada som Saddam Hussein hade lagrat för att tillverka kärnvapen.
Det står därför klart att Bushs Irakkrig sannolikt räddat mänskligheten från
ett kärnvapenkrig.
‘Thomas Ek’
Hela utredningen - 6 147 sidor
The Iraq Inquiry report/Chilcot report.
Transkription;
Tony Blairs svarstal på The Iraq Inquiry report/Chilcot
report, inklusive frågestund - från den 6 juli 2016.
25 miljoner människor som styrts av en tyrann släpptes ut i en fri demokrati.
al-Qaida fick en betydelsefull lagspelare förintad.
Svarthandelns huvudleverantörer för atom - och kärnvapen materiel som hittades i Pakistan togs bort.
Libyens Muammar al-Gaddafi lämnade ifrån sig allt sitt materiel för atom - och kärnvapen vilket visade sig vara långt mer utvecklat än vad någon tidigare trott.
Flera omfattande, djupgående och mycket kritiska utredningar - inte bara The Iraq Inquiry report som tog 7,5 år att genomföra och består av 6 147 sidor visar klart och tydligt, samstämmigt och utan förbehåll att Saddam Hussein skulle ha återupptagit sin tidigare utveckling av kärnvapen och kemiska vapen. Den mänskliga kostnaden skulle med detta om Saddam hade suttit kvar varit mångfalt högre idag.
Det var Nobels fredspristagare Barack Obama som skapade problemet IS och Europas flyktingskris. Ingen annan. De USA-fientliga svenskarna fick tack vare vårt public service & MSM:s ohederliga verksamhet som de ville. Precis exakt, som de ville.
Under rubriken "att skicka en lättlurad narr för att avväpna Saddam" redovisade Ahlmark i Washington Post en ofattbart lång meritlista av "totalt misslyckande". Artikeln illustrerades träffande nog av en skämtteckning där en krum Blix lämnade sin bostad men glömde ryggraden hemma. Ahlmark gör gällande att FN "försummat sina skyldigheter när man valde en tönt att leda de inspektörer som förväntas stå emot odjuret i Bagdad" framför den svenske toppdiplomaten Rolf Ekéus. Det är tämligen obegripligt hur SVT gång efter annan hade mage att bjuda in Hans Blix som med nedlåtande och småflinande tonfall mer eller mindre oemotsagt fick sitta och slänga ur sig alla möjliga missledande uppgifter, slutsatser och oförskämdheter mot USA. Denne utstuderade ynkrygg till ”karl” som böjt sitt liv åt att svartmåla USA:s i all väsentlighet nobla förehavanden är så avskyvärt och oskäligt att mina ögon svartnar varje gång jag hör och ser det där på SVT.
Välorienterade vapen experter beskriver Ekéus som "briljant" och Blix som "förfärlig". Att den mycket väl dokumenterade, makalöst inkompetente och lättlurade Hans Blix fick jobbet ses bland flera bedömare som ett beställningsjobb från Bagdad med "Saddams vänner" Frankrike och Ryssland som förmedlare. Ahlmark lämnar också en lång rad exempel som visar på att Hans Blix dessutom försökte stoppa seriösa försök med att komma till botten med Iraks massförstörelsevapen. I ljuset av Ahlmarks beskrivning om hur Blix faktiskt har utfört sina arbetsuppgifter som vapeninspektör, då framstår Dick Cheneys efterlysning av bevismaterial som visar att Saddam Hussein inte förfogade över atom/ kärnvapen (vilket ingen lyckats frambringa) inte längre som ett hyss. Att SVT inte lät Ahlmarks röst bli hörd utan så fort tillfälle gavs istället låta Hans Blix sitta och kamouflera sitt instinktivt barbariska förhållningssätt gentemot civilisationen cementerade naturligtvis vårt public service fullständigt vettlösa partiskt framställda narrativ. Tanken på samhällsskadorna härom svindlar.
2003-05-01. När soldaterna på det amerikanska hangarfartyget USS Abraham Lincoln hade slutfört sitt föreskrivna uppdrag på själva hangarfartyget då flög George W. Bush dit. Och väl ombord på USS Abraham Lincoln då höll Bush ett tacktal till soldaterna för att de rott i land det uppdrag de beordrats att utföra. Utan Bushs vetskap hade soldaterna på USS Abraham Lincoln satt upp en banderoll som löd ”Mission accomplished” med innebörd av att soldaternas uppgift på själva USS Abraham Lincoln var slutfört. I talet gjorde George W. Bush helt klart att svårt arbete fortfarande återstod och att arbete med att säkra farliga delar av Irak fortfarande stod kvar, osv. Bush förklarade också i talet att övergången från diktatur till demokrati nu kommer att ta tid, men att USA och dess allierade har för avsikt att stanna kvar fram till dess att jobbet är fullgjort. SVT:s rappor-teringar har vid upprepade tillfällen med hjälp av trixiga klipp medvetet gjort narr av Bush genom att måla ut den alltigenom felaktiga bilden att president Bush här på hangar-fartyget USS Abraham Lincoln påstod och därmed också själv trodde att Irakkriget var över. SVT:s agerande är i det här fallet direkt brottsligt, enligt min mening.
Jag har till ett tiotal olika skolor framfört förfrågningar om hur händelserna kring 9/11 och Bushs efterföljande Irakkrig tecknas i vår grundskolas historieböcker, men ingen orkar svara. - Vad har våra grundskolelärare för kunskap om det här traumat? Mot bakgrund av vad vårt public service ställt till med finns det goda skäl till att på den här punkten vara bekymrad.
Strax före det att president George W. Bush december 2006 beslöt att sätta in trupp-förstärkningen ”The Surge” då hade SVT:s tidigare partiska rapporteringar redan givit till resultat att det svenska motståndet till USA:s intåg i Irak redan då var mycket kraftigt och utbrett. Efter det att Bush under vilda protester från demokraterna juli 2007 (som alla ”sakkunniga” på vårt public service också samstämmigt framställde som korkat) ändå satte in truppförstärkningen och tydliga tecken på att USA därmed var på god väg att vinna över upprorsmakarna, då undanhöll vårt public service oss information om framstegen. Uppgifterna ifråga stod endast att finna hos de utländska TV-kanalerna. SVT vägrade konsekvent att rapportera om framgångarna. Det var för mig som följde utvecklingen fullständigt obegripligt att SVT på ett så skamligt och så tydligt partiskt sätt tilläts undanhålla krigets framgångar. I takt med att segern för alliansen var i sikte blev SVT:s rapporter till slut en enda hysterisk fars av partiskhet där SVT blandade ihop fiendens dödande av civila på gator och torg med USA:s oavsiktligt orsakade civila dödsoffer. Under hösten 2007 och våren 2008 minskade våldet och i maj 2008 hade antalet attacker minskat till 200 i veckan. Som ett resultat av den ökade stabiliteten i Irak gav Bush i juli 2008 beskedet att styrkorna skulle börjas dras tillbaka vilket också förverkligades. SVT informerade av vad jag förstår inte ens oss medborgare att USA vunnit kriget.
Om George W. Bush i mars 2003 hade valt att inte invadera Irak och istället hade dragit tillbaka de militära styrkorna då skulle det ha varit omöjligt att återinföra motsvarande styrkor och med det den nödvändiga press som år 2003 var i kraft mot Saddam Hussein. Sanktioner skulle snabbt ha urholkats. Det skulle i praktiken varit omöjligt att ha en effektiv nödvändig inspektionsprocess på plats i Irak. Den verkligheten, den struntar den självgode kritikern och andra "sakkunniga" meningsmotståndare, fullständigt i.
Om Saddam skulle ha fått stanna kvar då skulle det bland annat ha medfört att han skulle ha blivit oerhört stärkt politiskt. Saddam skulle sannolikt även ha trissat upp priset på olja till långt över $100 per fat.
Iraq Survey-rapporten och flera andra djupgående rapporter visar samstämmigt och utan tveksamheter eller invändningar att Saddam skulle ha återupptagit sin tidigare utveckling av kärnvapen och kemiska vapen.
Var invasionen ett angrepp mot folkrätten?
Krigsmotståndarna gjorde gällande att invasionen var i strid mot folkrätten eftersom USA och dess allierade inte hade fått något mandat från FN till att invadera Irak. Men stämmer det verkligen? Av vilken anledning råder det delade meningar här?
Den obehagliga sanningen
Samtliga kriterier för ett militärt ingripande mot Irak var enligt FN:s säkerhetsråds föreskrifter uppfyllda. Något formellt utfärdat godkännandemandat från FN var mot den bakgrunden därför inte nödvändig. Skälet till att FN aldrig lät utfärda det formella godkännandemandatet var brist på mod, uppförandekod och moral. Inget annat.
Fakta
Genom FN:s resolution 678 från den 29 november 1991 som Saddam Hussein hela tiden bröt emot och som fortfarande var gällande, där auktoriserade FN:s säkerhetsråd våldsanvändning, Säkerhetsrådet delegerade alltså där rätten till att använda våld. Det råder ingen tvekan om att ”all necessary means” inkluderar våldsanvändning.
FN:s säkerhetsråd medgav militärt angrepp
FN resolution 1441 som ett enigt FN (15-0) antog den 8 november 2002 som Saddam också bröt emot godkände av det skälet också våldsanvändning med innebörd att någon ytterligare resolution med hot om våldsanvändning / militärt våld inte var nödvändigt. Därför kom det heller aldrig upp någon ytterligare ny resolution att ta ställning till. Skälet till detta var att Ryssland, Kina och Frankrike hade ändrat sig med innebörd av att om ytterligare en resolution skulle komma till stånd då skulle de i sådant fall lägga sitt veto mot ett sådant förslag från USA.
Men varför en ny resolution?
Poängen med idén att arbeta fram en ytterligare resolution det framgick av Tony Blairs klargörande för Bush: ”Vi behöver egentligen inte en sådan här andra resolution, men en andra resolution skulle ge oss militärt och politiskt skydd.” (Bushs bok "Decision Points").
Konklusion
Om Irakinvasionen som låg helt i linje med säkerhetsrådets faktiska framröstade beslutsunderlag - där FN:s säkerhetsråd som ett led i sina resolutioner godkänt vålds-användning/militärt våld mot Irak, skulle vara i strid mot internationell rätt, då skulle FN:s säkerhetsråd ha fattat ett beslut om det, vilket de inte gjorde. Så av vilken anledning uppfyllde inte FN sin följdriktiga arbetsuppgift? - att utfärda själva godkännandet?
Ad acta
De stadgade bestämmelserna för att FN:s säkerhetsråd skulle utfärda det givna följd-riktiga godkännandemandatet för en militär attack mot Irak, de var allihop, uppfyllda. Saddam bröt ju mot FN resolutionerna. Det som återstod, det var det formella utfärdandet av det följdriktiga och beredda resultatet, det vill säga ett godkännandemandat. Men då mandatet ifråga skulle utfärdas, då hade Ryssland, Kina och Frankrike ändrat sig vilket gav till följd att FN inte visste vad de skulle göra. Kunde FN ompröva ärendet? Nej, så kan man inte göra. Besluten härom var ju tagna av FN. Men var FN tvingad att utfärda ett godkännandemandat? Nej, ingen kan tvinga FN till att göra något som de inte vill eller har lust att göra. Eller vad säger reglerna här? För mig står det helt klart;
Eftersom FN inte kunde eller vågade stå för följderna av sina egna fattade beslut, då valde FN istället att helt enkelt lägga ärendet ad acta. Det vill säga lämna ärendet utan åtgärd. För att därefter tillsammans med ryssar, kineser, fransmän och fake news - genom FN:s i praktiken stadfästa uppfattning att USA = satan själv, vältra sig i årtiondets största gang-bang-kalas.
48 länder valde dock att ta bort Saddam Hussein
Till skillnad mot vad diktatorernas fackklubb FN, utan någon redovisad grund ansåg, och även vad vårt public service torgförde, så ansåg de övriga 48 länderna som gick med i koalitionen mot Saddam Hussein att invasionen var till stöd, för folkrätten.
♦♦♦
Hur svårt kunde det vara för den av vårt public service djupt
beundrade Hans Blix att hitta de förbjudna kemiska massförstörelsevapnen
som Saddam vid upprepade tillfällen använde sig av mot sin egen befolkning?
Världshistoriens mest värdelösa vapeninspektör Hans Blix hade
nämligen klargjort att "hans magkänsla" hela tiden lät honom meddelas
att Saddam inte hade några massförstörelsevapen. Kan det ha spelat roll, tro? Någon?
♦♦♦
Efter det att "förståsigpåare" i förekommande fall delgivits vunnen kunskap om vad som i själva verket ägt rum här ovan beskrivet, därefter vägrar tillstå nödvändigheten i Bushs Irakkrig och tacksamt tillerkänna de allierades uppoffringar i Bushs Irakkrig, är inte bara ynkligt. Det är en synnerligen besvärande vittnesbörd om många svenskars bristande förmåga att med rak rygg och med bägge fötterna på jorden, ta ställning.
Utskrift
Utskrift - 14 sidor i PDF format
Mina artiklar på Det Goda Samhallet.com
2024-01-24 Föräldraskap
2023-12-11 Därför bör Tesla lämna Sverige
2023-10-27 Problemet med araberna och muslimerna
2023-09-28 Sambandet mellan brott och straff
2023-07-31 Vietnamkriget
2023-07-06 Är de amerikanska demokraterna fredens parti?
2022-09-29 Behovet av ledarskap
2017-12-14 Platt skatt
2016-11-27 Lägg ner och ersätt Public Service
2015-12-17 IS är Obamas fel
Thomas Ek är medlem i www.medborgarperspektiv.se
www.irakkriget.se
Copyright © All rights reserved
thomas.ek@irakkriget.se